Då hade jag valt... vallning, vallning, drag och vallning!
Något som jag aldrig ens tror att jag har nämnt här på bloggen är att jag äntligen har fått möjligheten att få prova på att valla. Egentligen så provade vi redan förra sommaren men eftersom att jag inte har bloggat på väldigt länge så blir det helt nytt för er!
Så tillbaka till vallningen, eftersom att Satsa är en blandras så har det varit rätt svårt att hitta något ställe att valla på. Jag skulle inte direkt säga att jag har letat som en dåre, men jag kan iallafall tänka mig det är lättare att hitta något ställe om man har en renrasig hund. Egentligen när jag tänker efter så var det inte så svårt, det svåra var att hitta någon som faktiskt hade får, haha. I alla fall så mailade jag först med en kvinna som föder upp border collies en jättetrevlig, engagerad kvinna som verkligen ville ge mig och Satsa en chans. Jag kommer ihåg hur nervös jag var, "- Tänk om inte ens Satsa har det i sig, detta kanske är en dålig idé?" "- Vi kanske bara ska skita i det, hon kanske bara kommer skratta ut oss?"
Men så var verkligen inte fallet, vi kommer ut ur bilen och där står hon och väntar glatt! Jag får mig en snabb lektion om hur hon ser på vallning och om hur man ska visa respekt mot djuren. Vi provade att gå in hos fåren med Satsa i koppel och jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle kolla efter, jag gjorde inprincip bara vad hon sa till mig. Detta slutade hallfall men att hon kunde se att Satsa har det i sig, men vallar alldeles för mycket med kroppen för att hon skulle kunna hjälpa mig.
Så vallningen hamnade lite på is ett tag, tills min mamma av bara en slump träffade en tjej som gav henne ett mobilnummer till en möjlig fårgård som använde sig utav aussies. Efter ett samtal så var vi påväg dit och dom visste exakt hur Satsa fungerade i vallningen och kunde hjälpa mig eftersom att deras hundar vallar likadant.
Något som jag aldrig ens tror att jag har nämnt här på bloggen är att jag äntligen har fått möjligheten att få prova på att valla. Egentligen så provade vi redan förra sommaren men eftersom att jag inte har bloggat på väldigt länge så blir det helt nytt för er!
Så tillbaka till vallningen, eftersom att Satsa är en blandras så har det varit rätt svårt att hitta något ställe att valla på. Jag skulle inte direkt säga att jag har letat som en dåre, men jag kan iallafall tänka mig det är lättare att hitta något ställe om man har en renrasig hund. Egentligen när jag tänker efter så var det inte så svårt, det svåra var att hitta någon som faktiskt hade får, haha. I alla fall så mailade jag först med en kvinna som föder upp border collies en jättetrevlig, engagerad kvinna som verkligen ville ge mig och Satsa en chans. Jag kommer ihåg hur nervös jag var, "- Tänk om inte ens Satsa har det i sig, detta kanske är en dålig idé?" "- Vi kanske bara ska skita i det, hon kanske bara kommer skratta ut oss?"
Men så var verkligen inte fallet, vi kommer ut ur bilen och där står hon och väntar glatt! Jag får mig en snabb lektion om hur hon ser på vallning och om hur man ska visa respekt mot djuren. Vi provade att gå in hos fåren med Satsa i koppel och jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle kolla efter, jag gjorde inprincip bara vad hon sa till mig. Detta slutade hallfall men att hon kunde se att Satsa har det i sig, men vallar alldeles för mycket med kroppen för att hon skulle kunna hjälpa mig.
Så vallningen hamnade lite på is ett tag, tills min mamma av bara en slump träffade en tjej som gav henne ett mobilnummer till en möjlig fårgård som använde sig utav aussies. Efter ett samtal så var vi påväg dit och dom visste exakt hur Satsa fungerade i vallningen och kunde hjälpa mig eftersom att deras hundar vallar likadant.
Vi kom helt enkelt in i vallningens världen på ett bananskal, men det är något utav det roligaste jag vet att göra, samtidigt som det är helt otroligt svårt! Så förra sommaren var första gången som vi bara provade på och nu har vi försökt vara där varannan helg för att hålla upp det kontinuerligt vilket verkligen har visat stor skillnad. Vi är absolut inga proffs på vallning men vi kan hålla en fin balans på fåren, driva dom och göra lite små hämt. Jag tror verkligen att vallningen har blivit min plats att slappna av pågrund utav att jag vet att vi inte kommer kunna tävla eller komma någonstans i det, samma som när vi tränar delar i burkset. Det blir så himla kravlöst och jag tror mycket det är just det som gör det så kul och skönt. Jag måste försöka få den känslan i all träning!